Dry Martini har en ingrediens till!

Jag hade egentligen sedan en tid tillbaka alla tecknen, men det var inte förrän på fredagen som den slutliga insikten kom. Jag befann mig i ett ovanlig omtöcknat morgontrötthetstillstånd, och just när jag ledde in artonmånadersflickan i badrummet drabbades jag av en blackout. När jag vaknade upp några minuter senare med en vag förnimmelse av att jag istället för att borsta flickans tänder hade, alldeles i onödan, bytt hennes blöja, då hade en ny insikt fallit på plats i min hjärna: Dry Martini innehåller olja från skalet av en citron! Det har alltid varit så!

Det kändes ungefär som en av de där drömmarna där man går in i en skivaffär i en främmande stad, bläddrar bland filmmusiken, och hittar en komplett utgåva med all musik som spelades in till The Road Warrior.¹ Men när morgontöcknet lagt sig fanns insikten kvar, med flera belägg.

Det första tecknet kom två veckor tidigare genom en kommentar på bloggen Betraktelser från baren som påpekade att det officiella receptet från International Bar Association faktiskt inte anger citronzest i drinken som en alternativ till oliven, som jag (liksom tydligen barbloggaren Björn) tidigare uppfattat det. Nej, det står att man ska krama oljan från citronskalet i drinken.

Har det verkligen stått så tidigare? Har jag läst slarvigt, under inflytande av vetskapen att det faktiskt förekommer att Martinis dekoreras med citronskal? Eller har jag råkat passera genom ett område av porös rymd² och kommit ut i ett universum som bara är nästan exakt detsamma som det tidigare? Bortsett från denna lilla detalj förefaller allt precis som vanligt.

När sedan mina ögon sveper över Charlie Shaws historiska recept som jag själv återgett tidigare upptäcker jag samma sak där: »squeeze a piece of lemon peel over the top«, inte dekorera med citronskalet som jag läst det som förut. Shaw anger dock både citronskalsolja och oliv, inte antingen eller som IBA.

Det sista betydelsefulla steget mot att öppna mina ögon kommer när jag googlar på Dry Martini för att se hur högt upp mitt inlägg om Martini hamnar (googling på Dry Martini är nämligen den i särklass vanligaste källan till besökare på bloggen), och hittar en artikel i Café om en tvåfaldig svensk mästare i Dry Martini. Också han säger »pressa olja ur ett citronskal på toppen av drinken« (bartendrar har ju inga krav på sig att uttrycka sig på god svenska). Han förordar liksom Charlie Shaw att man dessutom dekorerar med en oliv, och har även den goda smaken att rekommendera sköljning av oliven.

Nu skulle jag vilja avsluta med ett utlåtande om vad jag själv tycker. Vad gör citronskalsoljan med smaken och utseendet på Martinin? Men tyvärr har jag fastnat i en rent praktisk fråga: hur sjutton gör man?

Jag skär en bit citronskal, pressar och vrider, och visst kan jag se att det vätskar sig av, förmodar jag, olja tillsammans med någon del bekämpningsmedel. Men tillräckligt för att bilda en droppe? Knappast. Jag provar med allehanda tänger och liknande ur köks- och verktygslådan, men de har för liten kontaktyta och förstör bara skalet. Smulor, inte droppar, hamnar i drinken. Fingrarna förefaller ha störst chans trots allt. Möjligtvis skulle jag kunna pressa ut en droppe om jag fick tag på en betydligt rikare frukt med oljigare skal, men med tanke på hur mycket jag får pressa skulle i så fall droppen ha filtrerats genom det räfflade mönstret i mina sammantryckta fingertoppar och blandats med en hel del vätska och partiklar från min kropp. Det har jag lite svårt att svälja i samband med en sådan pärla av fräschör som Dry Martini!

Någon som har tips om hur man ska göra? Lämna väldigt gärna en kommentar i så fall.

Det har förmodligen liknande effekt på smaken om man ändå faktiskt stoppar ner en citronzest i drinken, men det är alltså inte det kanoniserade receptet.

Tills vidare lägger jag tillbaka citronen i fruktskålen och plockar fram oliver och Orange Bitters – jag känner för en Dry Martini.

Noter

1 Medan kompositören Brian Mays musik till den första Mad Max-filmen sedan länge finns i en komplett utgåva på cd har fortfarande bara magra 27 minuter av hans musik till den långt mer betydelsefulla uppföljaren getts ut på skiva.

2 Porös rymd förekommer i Lars Gustafssons science fiction-berättelse En nedfart i porositeten, ur samlingen Det sällsamma djuret från norr. Femte rymdlorden berättar om hur han efter att ha passerat en bubbla av probabilistiskt osäker rymd kommit ut i ett universum med subtila skillnader i det förflutna.

intressant? om cocktail, Martini. Foto av Don LaVange (some rights reserved).

Jag hade egentligen sedan en tid tillbaka alla tecknen, men det var inte förrän på fredagen som den slutliga insikten kom. Jag befann mig i ett ovanlig omtöcknat morgontrötthetstillstånd, och just när jag ledde in artonmånadersflickan i badrummet drabbades jag av en blackout. När jag vaknade upp några minuter senare med en vag förnimmelse av att jag istället för att borsta flickans tänder hade, alldeles i onödan, bytt hennes blöja, då hade en ny insikt fallit på plats i min hjärna: Dry Martini innehåller olja från skalet av en citron! Det har alltid varit så!

Det kändes ungefär som en av de där drömmarna där man går in i en skivaffär i en främmande stad, bläddrar bland filmmusiken, och hittar en komplett utgåva med all musik som spelades in till The Road Warrior.¹ Men när morgontöcknet lagt sig fanns insikten kvar, med flera belägg.

Det första tecknet kom två veckor tidigare genom en kommentar på bloggen Betraktelser från baren som påpekade att det officiella receptet från International Bar Association faktiskt inte anger citronzest i drinken som en alternativ till oliven, som jag (liksom tydligen barbloggaren Björn) tidigare uppfattat det. Nej, det står att man ska krama oljan från citronskalet i drinken.

Har det verkligen stått så tidigare? Har jag läst slarvigt, under inflytande av vetskapen att det faktiskt förekommer att Martinis dekoreras med citronskal? Eller har jag råkat passera genom ett område av porös rymd² och kommit ut i ett universum som bara är nästan exakt detsamma som det tidigare? Bortsett från denna lilla detalj förefaller allt precis som vanligt.

När sedan mina ögon sveper över Charlie Shaws historiska recept som jag själv återgett tidigare upptäcker jag samma sak där: »squeeze a piece of lemon peel over the top«, inte dekorera med citronskalet som jag läst det som förut. Shaw anger dock både citronskalsolja och oliv, inte antingen eller som IBA.

Det sista betydelsefulla steget mot att öppna mina ögon kommer när jag googlar på Dry Martini för att se hur högt upp mitt inlägg om Martini hamnar (googling på Dry Martini är nämligen den i särklass vanligaste källan till besökare på bloggen), och hittar en artikel i Café om en tvåfaldig svensk mästare i Dry Martini. Också han säger »pressa olja ur ett citronskal på toppen av drinken« (bartendrar har ju inga krav på sig att uttrycka sig på god svenska). Han förordar liksom Charlie Shaw att man dessutom dekorerar med en oliv, och har även den goda smaken att rekommendera sköljning av oliven.

Nu skulle jag vilja avsluta med ett utlåtande om vad jag själv tycker. Vad gör citronskalsoljan med smaken och utseendet på Martinin? Men tyvärr har jag fastnat i en rent praktisk fråga: hur sjutton gör man?

Jag skär en bit citronskal, pressar och vrider, och visst kan jag se att det vätskar sig av, förmodar jag, olja tillsammans med någon del bekämpningsmedel. Men tillräckligt för att bilda en droppe? Knappast. Jag provar med allehanda tänger och liknande ur köks- och verktygslådan, men de har för liten kontaktyta och förstör bara skalet. Smulor, inte droppar, hamnar i drinken. Fingrarna förefaller ha störst chans trots allt. Möjligtvis skulle jag kunna pressa ut en droppe om jag fick tag på en betydligt rikare frukt med oljigare skal, men med tanke på hur mycket jag får pressa skulle i så fall droppen ha filtrerats genom det räfflade mönstret i mina sammantryckta fingertoppar och blandats med en hel del vätska och partiklar från min kropp. Det har jag lite svårt att svälja i samband med en sådan pärla av fräschör som Dry Martini!

Någon som har tips om hur man ska göra? Lämna väldigt gärna en kommentar i så fall.

Det har förmodligen liknande effekt på smaken om man ändå faktiskt stoppar ner en citronzest i drinken, men det är alltså inte det kanoniserade receptet.

Tills vidare lägger jag tillbaka citronen i fruktskålen och plockar fram oliver och Orange Bitters – jag känner för en Dry Martini.

Noter

1 Medan kompositören Brian Mays musik till den första Mad Max-filmen sedan länge finns i en komplett utgåva på cd har fortfarande bara magra 27 minuter av hans musik till den långt mer betydelsefulla uppföljaren getts ut på skiva.

2 Porös rymd förekommer i Lars Gustafssons science fiction-berättelse En nedfart i porositeten, ur samlingen Det sällsamma djuret från norr. Femte rymdlorden berättar om hur han efter att ha passerat en bubbla av probabilistiskt osäker rymd kommit ut i ett universum med subtila skillnader i det förflutna.

intressant? om cocktail, Martini. Foto av Don LaVange (some rights reserved).

Dry Martini har en ingrediens till!