21 november 2007

Pisco, Galliano och citronskal

Tintin blir bjuden på pisco Pisco är i Sverige antagligen mest känt som drycken som Tintin och kapten Haddock blir bjudna på av polischefen i Callao på första sidan i Solens tempel. Att döma av mängden polischefen häller upp i glasen bör våra hjältar vara ganska snurriga när de »några minuter senare« går omkring på stadens gator.

Pisco är nämligen starksprit. Druvdestillat närmare bestämt. Smaken ligger betydligt närmare grappa än konjak, men är naturligt nog i allmänhet mjukare och friskare än det italienska bottensatsdestillatet.

Tydligen anses det på sina håll kontroversiellt vilket av de två piscoländerna Peru och Chile som är dryckens egentliga hemland, men ingen jag talade med under mitt besök i Chile 2002 hymlade med att piscotillverkning ursprungligen var en peruansk tradition som chilenarna har absorberat. För att Chile ska kunna hävda rätten till namnet internationellt har, enligt stereotypisk chilensk businessmentalitet, en by i Chiles piscodistrikt fått byta namn till just Pisco.

Med mig hem från Chileresan fick jag två piscoflaskor: en chilensk 40-procentig Los Artesanos del Cochiguaz, och en peruansk sort av märket Viñas de Oro inköpt vid mellanlandningen i Lima. Den peruanska varianten var mildare och fruktigare och tveklöst bäst av de två. Chilenaren hade en obehagligt eldig och stickande dålig-sprit-karaktär. (Detta underlag är givetvis inte tillräckligt för att dra allmänna slutsatser om chilensk kontra peruansk pisco.)

Piscococktail

Jag blandade ett antal Pisco Sour när flaskorna var nya, men eftersom pisco inte gick att köpa här hemma nändes jag inte göra helt slut på flaskorna (trots att det som jag tidigare avhandlat är idiotiskt att spara slattar i flaskorna långa perioder eftersom avdunstningen förstör smaken). Så när jag häromveckan jagade inspiration till nya cocktailblandningar längst in på sprithyllan hittade jag en flaska med drygt tio centiliter chilensk pisco.

Ett par andra omständigheter är av betydelse för att leda fram till drinkreceptet som följer. Den ena är mitt impulsköp av en flaska Galliano någon vecka tidigare. Galliano har jag alltid associerat med kaffe, på grund av det tidiga nittiotalets Hot Shots, men den har i sig ingenting med kaffe att göra utan är en likör med kraftfullt smetig vaniljsmak.

Citronzestning pågår Den andra omständigheten är att jag lärt mig att skära någorlunda dekorativa strängar av citronskal. Genom ihärdig övning med vass kniv? Nej, genom att kusin Kajsa upplyst mig om existensen av köksverktyget ciseleringsjärn/zestjärn: ett skärverktyg för att enkelt och snyggt skära ut bara den önskvärda yttersta delen av ett skalet på en citrusfrukt.

De små hålen längst ut är ciseleringsdelen och används om man vill ha flera supertunna strängar. Ett klart smidigare alternativ än rivjärn när matlagningen kräver rivet citronskal. Den kraftigare sidställda eggen som finns på de flesta modeller är zestjärnet, som passar till att skära lite kraftigare strängar lämpliga till cocktaildekoration.

Citronskal i cocktailglas Jag har lång väg kvar till den eleganta spiralen i glaset som förgiftar James Bond i Casino Royale, men detta blir tillräckligt tjusigt så länge.

Experimenterande med dessa och många andra ingredienser ledde till slut till följande enkla komposition:

5 cl pisco
½ cl Galliano
1 cl Campari
en skvätt citron
citronskal

Rör eller skaka vätskan med is, och sila upp i ett cocktailglas dekorerat med en lång bit citronskal.

Citronskalet fungerar inte bara som dekoration. Aromen i citronskal väldigt kraftig, och skalet tillför faktiskt mer smak än skvätten citronsaft.

Piscon har anlänt!

När jag väl kommit fram till det slutliga receptet trodde jag att jag aldrig skulle kunna blanda drinken igen eftersom piscon då tagit slut, och jag inte visste hur jag skulle få tag på mer. Jag förberedde mig mentalt på att i framtiden tvingas substituera med grappa.

Men för säkerhets skull gjorde jag en koll på Systembolaget och, heureka! Det finns faktiskt numera en pisco där: Pisco Capel, som visade sig vara en mycket trevlig sort. Mycket mjukare och behagligare i smaken än min gamla Los Artesanos. Kanske i klass med hur den peruanska flaskan smakade, men sista slatten av den har sedan länge tappat stinget bortom all antydan om sin ursprungliga karaktär, efter att den under en period stått i sprucken flaska, och minnet är därför alltför avlägset för jämförelse.

Gimmick

Jag kallar drinken för Pisco Gimmick, eller mer familjärt bara Gimmick. Jag kan inte förklara varför, det bara känns rätt, och ordet gimmick verkar vara oanvänt som cocktailnamn.

Camparin gör att stämningen i drinken hamnar i närheten av Negroni. Godiskaraktären från Gallianon gör att den liksom den i förra cocktailinlägget ligger lite åt partydrinkhållet, men den funkar som före-maten-drink också, i synnerhet tillsammans med modern festlig mat ackompanjerad av en insmickrande chilensk Cabernet Sauvignon med tydlig fatkaraktär.

Har man ingen pisco att tillgå bör det fungera att i stället använda en inte alltför rivig grappa, vilket som sagt ligger ganska nära pisco i smak. Detta förvandlar försås drinken till en Grappa Gimmick. Eftersom både Galliano och Campari kommer från Italien blir dena variant helitaliensk.

intressant? om cocktail, Pisco, Galliano, Chile. Citronskalsfoton av ctail, fria att använda av vemhelst som så önskar. Tintinbild exponerad antagande att upphovsrättsinnehavaren inte störs av det.


2 comments:

Anonym sa...

its a bit confusing being outside chile and peru and see the fights they have for anything even a drink, I think the peruvian Pisco is the real one and they have work a lot to have that original and delicious "touch of sweet" flavour, not embarrassing the high alcohol inside the drink.
the coctail results really good, thanks for the tip.
Kmoa

ctail sa...

Glad you liked my Gimmick Cocktail.

By the way, in his treatise on egg cocktails, Robert Heugel published a Pisco Sour recipe that is a bit more sophisticated than how I used to make that drink, but without any strange hard-to-find ingredients. I haven't tried it yet, but it sounds promising.