Drinken från Manhattan

Porten till Royalton Hotel föreföll ganska oansenlig trots sina storvulna dekorationer. Den smala fasadsektionen i antik stil smälte in bland byggnaderna på 44:e gatan så att vi inte såg den förrän vi var alldeles intill. Att den skulle vara ingången till något annat än ett ålderdomligt trist hotell för medelålders affärsmän på genomresa förrådde den inte. Men innanför mötte oss en annan värld, eller åtminstone en annan tidsålder. Kanske en möjlig framtid, inom kort förgången. En smal gång kantad av en rad hornformade lampor och fantasifullt asymmetriska möbler ledde in till den genommedvetet formgivna lobbybaren. Cool electrojazz låg i luften.

Vi slog oss ner i en av de små fåtöljgrupperna och tittade igenom drinklistan. Jag fastnade inte för någon av de trendiga Grey Goose Vodka-kreationerna utan beställde en Manhattan, lite generad av min fantasilöshet. »Vilken bourbon vill du ha?« blev reaktionen från den svartkortkjolade servitrisen, vilket sände en skur av frågor genom mitt huvud. Vilken bourbon vill jag ha, vad finns det att välja mellan, borde inte bartendern bestämma hur drinken ska blandas – och ska en Manhattan verkligen innehålla bourbon? Jag stammade fram någonting med innebörden att hon gärna fick välja åt mig.

När hon kom tillbaka med drinkarna hade jag hämtat mig tillräckligt för att fråga vilken bourbon hon hade gett mig. »I gave you Maker's Mark« deklarerade hon, »det ger en klassisk Manhattan«. Jag förde glaset till munnen och i ögonblicket jag smakade på den nådde min smak för bourbon, Manhattan, och kanske rentav för cocktails i allmänhet en helt ny nivå.

Uramerikansk cocktail

Drinken Manhattan är en riktigt klassisk cocktail. Den fick antagligen sin slutliga blandning – whiskey, söt vermouth och Angostura bitters – någon gång vid mitten av 1800-talet. Ursprungligen lär den ha blandats med rye whiskey, amerikansk whiskey gjord huvudsakligen på råg. Under förbudstiden övergick man till kanadensisk whisky, vilket fortfarande är det normala när man beställer en Manhattan i en svensk bar (därav min förbryllan över bourbonfrågan). I USA är det numera bourbon som gäller, det vill säga whiskey gjord huvudsakligen på majs.

Fostrad i svensk skotsk-maltwhiskydominerad miljö hade jag inga höga tankar om bourbon. Under min whiskyupptäckarperiod var bourbon den enda variant jag provade som jag inte tyckte smakade det minsta gott. Jag brukade säga att jag förstod varifrån amerikanerna fått den barbariska vanan att döda smaken genom att lägga is i whiskeyn, eftersom deras whiskey smakade så illa. Men då hade jag förstås bara provat billiga märken som Jim Beam och Four Roses.

Manhattan blandad med kanadensisk eller irländsk, eller, ve och fasa, skotsk whisky kan närmast beskrivas som ett sätt att mildra whiskeysmaken något gentemot att dricka spriten ren. Jag har alltid tyckt att kontrasten med vermouthen blir en aning kantig.

Med den söta Maker's Mark får blandningen en helt annan harmoni. Jag dricker också gärna denna bourbon ren. Den har kvar sin mjukt eleganta smak även utan de andra ingredienserna. En helt annan känsla än att dricka skotsk whisky, och det är faktiskt inte alls dumt att lägga en liten isbit i whiskeyglaset.

Manhattan dekorerades ursprungligen med ett körsbär, men till postförbudstidsvarianten med bourbon hör det till med ett maraschino cherry, ett rött cocktailbär. Enligt konvenansen en ren dekoration som man inte »ska« äta, men med det gör man naturligtvis som man vill.

Så här blandar jag min Manhattan:

5 cl Maker's Mark
1 cl söt (röd) vermouth, exempelvis Martini Rosso
Ett stänk Angostura bitters

Rörs med is och silas ner i ett cocktailglas tillsammans med ett maraschinokörsbär, avsköljt så att inte spadet förorenar drinken.

Om man vill kan man drapera glaset med Angosturan i stället för att ta med den i shakern. Häll ett stänk i det tomma glaset, vänd det på sidan och snurra det så att vätskan får beröra hela insidan. Häll ut eventuella överflödiga droppar och sila ner whiskeyn och vermouthen från shakern.

Tillgången på Maker's Mark

Min Manhattanupplevelse inträffade i mars 2005, och några månader senare försvann Maker's Mark spårlöst från både Systembolagets beställningssortiment och taxfreebutikerna i närområdet. Jag trodde inte att det skulle vara något problem att ersätta den med någon annan högklassig bourbon och letade på nätet efter vad folk använde, men då insåg jag hur långt ifrån ensam jag var om insikten att detta var en perfekt Manhattanwhiskey. Alla seriösa blandare verkade rekommendera antingen den eller mer obskyra sorter som naturligtvis inte heller var lätta att hitta.

Jag testade att gå tillbaka till kanadensisk whisky, men det var värdelöst. De dyrare sorternas amerikansk whiskey i Systembolagets beställningssortiment ville jag inte gärna beställa i blindo. Jag provade att beställa Maker's Mark via billigsprit.de, men tullen beslagtog mina två liter och meddelade att de inlett förundersökning mot mig för brott mot smugglingslagen. Efter flera månader utan en ordentlig Manhattan upptäckte jag att man kunde köpa Maker's Mark på Juuls vinhandel och saknaden var över.

Nu finns Maker's Mark i beställningssortimentet igen, så jag är inte längre beroende av Juuls lagerhållning. Den är också ganska vanlig i barer. Jag har sett flaskan med den karaktäristiskt röda dropptoppen, och etiketten med den förvirrande stavningen bourbon whisky, på hyllan på så vitt skilda ställen som Grand, Tempo och Viggos.

(Uppdatering 2015: Maker's är numera lätt att hitta. Finns i Systembolagets standardsortiment och på de flesta barer.) En återstående upplevelse

Jag skulle mycket gärna vilja smaka Manhattan med rye whiskey, som alltså är den mest ursprungliga varianten, men rye är ovanligt och har hittills undgått mig. Det finns sorter att beställa från Systembolaget men jag är som sagt inte så pigg på att spendera sådär 500 kronor på en flaska av någonting jag inte vet hur det smakar.

På en turistrestaurang i Hurghada, Egypten, med ambition om klassisk västerländsk luxuös elegans stod det i drinklistan att Manhattan gjordes med rye whiskey. Jag försäkrade mig med kyparen om att det stämde – jodå han skulle göra den med rye whiskey. Efter en mycket lång väntan kom han tillbaka med en drink, i ett whiskeyglas, och med isbitar i, och nämnde i förbigående att han använt Red Label. »Men jag frågade dig om ni använde rye!« klagade jag förtvivlat. Han sade att han hade letat men inte hittat någon rye, uppenbarligen oförstående om vilken katastrofal idé det var att använda en rökig skotsk blended whisky.

Nåja, vad väntade jag mig. Margaritan jag fick drinken utbytt mot var i alla fall adekvat.

Uppdatering: jag är inte längre misstänkt för brott.
Uppdatering: mer Manhattan.

intressant? om cocktail, whiskey, Bourbon, Manhattan, New York. foto, övre: Adriana Lukas (some rights reserved).

Porten till Royalton Hotel föreföll ganska oansenlig trots sina storvulna dekorationer. Den smala fasadsektionen i antik stil smälte in bland byggnaderna på 44:e gatan så att vi inte såg den förrän vi var alldeles intill. Att den skulle vara ingången till något annat än ett ålderdomligt trist hotell för medelålders affärsmän på genomresa förrådde den inte. Men innanför mötte oss en annan värld, eller åtminstone en annan tidsålder. Kanske en möjlig framtid, inom kort förgången. En smal gång kantad av en rad hornformade lampor och fantasifullt asymmetriska möbler ledde in till den genommedvetet formgivna lobbybaren. Cool electrojazz låg i luften.

Vi slog oss ner i en av de små fåtöljgrupperna och tittade igenom drinklistan. Jag fastnade inte för någon av de trendiga Grey Goose Vodka-kreationerna utan beställde en Manhattan, lite generad av min fantasilöshet. »Vilken bourbon vill du ha?« blev reaktionen från den svartkortkjolade servitrisen, vilket sände en skur av frågor genom mitt huvud. Vilken bourbon vill jag ha, vad finns det att välja mellan, borde inte bartendern bestämma hur drinken ska blandas – och ska en Manhattan verkligen innehålla bourbon? Jag stammade fram någonting med innebörden att hon gärna fick välja åt mig.

När hon kom tillbaka med drinkarna hade jag hämtat mig tillräckligt för att fråga vilken bourbon hon hade gett mig. »I gave you Maker's Mark« deklarerade hon, »det ger en klassisk Manhattan«. Jag förde glaset till munnen och i ögonblicket jag smakade på den nådde min smak för bourbon, Manhattan, och kanske rentav för cocktails i allmänhet en helt ny nivå.

Uramerikansk cocktail

Drinken Manhattan är en riktigt klassisk cocktail. Den fick antagligen sin slutliga blandning – whiskey, söt vermouth och Angostura bitters – någon gång vid mitten av 1800-talet. Ursprungligen lär den ha blandats med rye whiskey, amerikansk whiskey gjord huvudsakligen på råg. Under förbudstiden övergick man till kanadensisk whisky, vilket fortfarande är det normala när man beställer en Manhattan i en svensk bar (därav min förbryllan över bourbonfrågan). I USA är det numera bourbon som gäller, det vill säga whiskey gjord huvudsakligen på majs.

Fostrad i svensk skotsk-maltwhiskydominerad miljö hade jag inga höga tankar om bourbon. Under min whiskyupptäckarperiod var bourbon den enda variant jag provade som jag inte tyckte smakade det minsta gott. Jag brukade säga att jag förstod varifrån amerikanerna fått den barbariska vanan att döda smaken genom att lägga is i whiskeyn, eftersom deras whiskey smakade så illa. Men då hade jag förstås bara provat billiga märken som Jim Beam och Four Roses.

Manhattan blandad med kanadensisk eller irländsk, eller, ve och fasa, skotsk whisky kan närmast beskrivas som ett sätt att mildra whiskeysmaken något gentemot att dricka spriten ren. Jag har alltid tyckt att kontrasten med vermouthen blir en aning kantig.

Med den söta Maker's Mark får blandningen en helt annan harmoni. Jag dricker också gärna denna bourbon ren. Den har kvar sin mjukt eleganta smak även utan de andra ingredienserna. En helt annan känsla än att dricka skotsk whisky, och det är faktiskt inte alls dumt att lägga en liten isbit i whiskeyglaset.

Manhattan dekorerades ursprungligen med ett körsbär, men till postförbudstidsvarianten med bourbon hör det till med ett maraschino cherry, ett rött cocktailbär. Enligt konvenansen en ren dekoration som man inte »ska« äta, men med det gör man naturligtvis som man vill.

Så här blandar jag min Manhattan:

5 cl Maker's Mark
1 cl söt (röd) vermouth, exempelvis Martini Rosso
Ett stänk Angostura bitters

Rörs med is och silas ner i ett cocktailglas tillsammans med ett maraschinokörsbär, avsköljt så att inte spadet förorenar drinken.

Om man vill kan man drapera glaset med Angosturan i stället för att ta med den i shakern. Häll ett stänk i det tomma glaset, vänd det på sidan och snurra det så att vätskan får beröra hela insidan. Häll ut eventuella överflödiga droppar och sila ner whiskeyn och vermouthen från shakern.

Tillgången på Maker's Mark

Min Manhattanupplevelse inträffade i mars 2005, och några månader senare försvann Maker's Mark spårlöst från både Systembolagets beställningssortiment och taxfreebutikerna i närområdet. Jag trodde inte att det skulle vara något problem att ersätta den med någon annan högklassig bourbon och letade på nätet efter vad folk använde, men då insåg jag hur långt ifrån ensam jag var om insikten att detta var en perfekt Manhattanwhiskey. Alla seriösa blandare verkade rekommendera antingen den eller mer obskyra sorter som naturligtvis inte heller var lätta att hitta.

Jag testade att gå tillbaka till kanadensisk whisky, men det var värdelöst. De dyrare sorternas amerikansk whiskey i Systembolagets beställningssortiment ville jag inte gärna beställa i blindo. Jag provade att beställa Maker's Mark via billigsprit.de, men tullen beslagtog mina två liter och meddelade att de inlett förundersökning mot mig för brott mot smugglingslagen. Efter flera månader utan en ordentlig Manhattan upptäckte jag att man kunde köpa Maker's Mark på Juuls vinhandel och saknaden var över.

Nu finns Maker's Mark i beställningssortimentet igen, så jag är inte längre beroende av Juuls lagerhållning. Den är också ganska vanlig i barer. Jag har sett flaskan med den karaktäristiskt röda dropptoppen, och etiketten med den förvirrande stavningen bourbon whisky, på hyllan på så vitt skilda ställen som Grand, Tempo och Viggos.

(Uppdatering 2015: Maker's är numera lätt att hitta. Finns i Systembolagets standardsortiment och på de flesta barer.) En återstående upplevelse

Jag skulle mycket gärna vilja smaka Manhattan med rye whiskey, som alltså är den mest ursprungliga varianten, men rye är ovanligt och har hittills undgått mig. Det finns sorter att beställa från Systembolaget men jag är som sagt inte så pigg på att spendera sådär 500 kronor på en flaska av någonting jag inte vet hur det smakar.

På en turistrestaurang i Hurghada, Egypten, med ambition om klassisk västerländsk luxuös elegans stod det i drinklistan att Manhattan gjordes med rye whiskey. Jag försäkrade mig med kyparen om att det stämde – jodå han skulle göra den med rye whiskey. Efter en mycket lång väntan kom han tillbaka med en drink, i ett whiskeyglas, och med isbitar i, och nämnde i förbigående att han använt Red Label. »Men jag frågade dig om ni använde rye!« klagade jag förtvivlat. Han sade att han hade letat men inte hittat någon rye, uppenbarligen oförstående om vilken katastrofal idé det var att använda en rökig skotsk blended whisky.

Nåja, vad väntade jag mig. Margaritan jag fick drinken utbytt mot var i alla fall adekvat.

Uppdatering: jag är inte längre misstänkt för brott.
Uppdatering: mer Manhattan.

intressant? om cocktail, whiskey, Bourbon, Manhattan, New York. foto, övre: Adriana Lukas (some rights reserved).

Drinken från Manhattan