Jag läste hos Mickey J Barzcyk om en japan som vunnit en ätningstävling genom att äta 5 kg kyckling på 12 minuter, vilket ledde mig till den intressanta reflektionen: varför tycker jag att detta är sjukare än vinna en löpningstävling genom att springa 42 km på två timmar?
Andra bloggar
om
sport,
idrott,
tävling.
01 augusti 2008
Sjuka och friska tävlingar
Posted by ctail 14:36 · · Permalänk
Labels: reflektioner
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 comments:
Därför att man skulle kunna behöva springa 42 kilometer vid något tillfälle, kanske inte på två timmar, men att äta fem kilo kyckling känns inte som det någonsin skulle kunna finnas något mänskligt behov att göra, såvida det inte handlar om 42 dagar förstås ...
Nja, den förklaringen känns inte riktigt psykologiskt övertygande.
Ingen behöver dö före och ätas under löpningstävlingen?
Anonym: Jag tänkte först bara avfärda dig med att jag inte är anti-kött, men vid närmare eftertanke kanske du är någonting på spåren. Tanken att vi varmblodiga djur hela tiden måste bryta ner andra organismer bara för att upprätthålla vår metabolism inger mig alltid stort obehag, och att proppa i sig en massa mat på det där sättet är ju än mer destruktivt i sin meningslöshet. Förvisso innebär ett maratonlopp också att man förbränner en hel del som man inte skulle ha gjort annars, och konsumerar fler andra varelser än vad man annars skulle gjort, men på något sätt känns det ändå som att den energin kommer till användning åtminstone.
Fast vid ännu närmare eftertanke är det säkert inte det som är huvudanledningen, även om det kan bidra.
Skicka en kommentar