Det blev inget vidare med valdeltagandet i min attitydundersökning om
varför
vi finns till – ännu lägre än jag väntat mig. Nåja, många
genomskådade säkert att det inte var för att jag hoppades på några
intressanta röstresultat som jag lade upp den, utan snarare för att få
den som läste igenom mina svarsalternativ att tänka igenom deras
innebörd.
Min främsta poäng med undersökningen ligger i formuleringen av de
första två svarsalternativen:
Vi är en följd av en utvecklingsprocess, där sammansättningar av
materia utvecklas och förfinas genom naturligt urval (8 röster).
Den allsmäktige Herren har skapat oss för att stärka sitt ego
genom att vi älskar och tillber Honom (0 röster).
Det är min replik på hur kreationister brukar formulera de möjliga
svaren på frågan. Senaste gången jag retade mig på det var i introt på
The Way of the
Master (via Deep Edition), där en av de unga predikanterna
formulerar frågan om varför vi finns till som »is there a God, who
created everything, or are we just a cosmic accident?« Alltså:
alternativet till att Gud har skapat oss är att vi uppstått av en
slump, som i det här fallet är ytterligare vinklat till en
olycka.
Det råder förvisso ingen brist på mothugg mot kreationister, men just
på den här punkten tycker jag att de brukar komma alldeles för
lindrigt undan. Vem har sagt att alternativet till skapelsemyten är
att vi kommit till av en slump? Det är i varje fall inte vad
utvecklingsläran påstår.
Implicit ligger där också en värdering som jag aldrig har förstått, av
den religiösa skapelsemyten som finare och varmare än den förment
kyliga och råa vetenskapliga förklaringen – uppfattningen att
ett liv utan Gud saknar mening. Om livet har mening eller
inte beror ju på vad man menar med mening. Med vissa givna
definitioner kan jag svälja påståendet att livet saknar mening, även
om det i så fall blir ganska tautologiskt. Vad jag däremot aldrig
förstått är hur det skulle bli mer meningsfullt genom att man inför en
Gud. Visst, om Gud har skapat oss så kan man säga att våra liv har
mening för Gud, men vad är i så fall meningen med Gud? Att lägga till
en extra nivå tillför absolut ingenting meningsfullt, det bara flyttar
frågan en aning.
Så i min formulering har jag försökt vända på skönhetsintrycket i
dessa två svarsalternativ. Inte för att jag tycker att skönheten ska
avgöra vad man tror på – man tror väl på det man uppfattar som
sanningen, inte det man önskar att det vore sanningen!
Det är inte konstigt att min elaka formulering av den kreationistiska
ståndpunkten inte fick några röster, även om jag vill hävda att den i
sak är precis den klassiska kristna uppfattningen. Jag tycker alltså
att jag är mycket ärligare mot kreationisterna än vad de är mot mig
som materialist.
Jag tycker personligen att de tre andra svarsalternativen täcker in de
flesta andra vanliga uppfattningarna om anledningen till vår existens,
fast naturligtvis inte alla. Alternativet jag lade sist menar jag
täcker in det cykliska skapelse- och förstörelsetemat som finns i
flera österländska religioner.
Vi är en del av det eviga kretsloppet helt enkelt. Kvinnan föder
gränsle över en grav (1 röst).
Detta är det mest goddag-yxskaft-artade av svaren. Att vi är en del av
kretsloppet är ju inte på något sätt ett svar på frågan om
varför vi finns. Men svaret att Gud har skapat oss har
förstås inte heller något som helst förklaringsvärde, utan är
fullständigt ad hoc. Att inte ens göra en ansats att förklara
någonting i sina svar på existentiella frågor är någonting som de
flesta (eller möjligtvis alla) religioner har gemensamt.
En hindu skulle antagligen inte känna igen sig i min formulering av
kretsloppsfilosofin, särskilt inte Becketcitatet, men som ni redan
förstått har jag ingen ambition att vara neutral eller ens särskilt
rättvis i svarsformuleringarna.
Det solipsistiska svarsalternativet vi kan omöjligt veta varför vi
finns till (6 röster) har jag periodvis, dock motvilligt, haft
som min egen ståndpunkt. Men det bygger på en uppdelning av världen i
en yttre »verklighet« och en inre mental modell av den – en
uppdelning som jag numera vill hävda är artificiell och inte håller
för närmare granskning.
Alternativet vi finns inte till (5 röster) är inte bara
trotsigt eller nonsensartat. Det är ingen orimlig ståndpunkt att det
inte är något speciellt med existens – att vi bara finns till
för att vi själva anser oss finnas till. Just den här formuleringen
bryter ju dock ner sig själv i och med att den som uttalar den inte
kan anse sig själv uttala den, eftersom hon inte anser sig existera.
Så jag tror väl inte att någon helt seriöst kan inta exakt den
ståndpunkten. Men jag är glad att alternativet inte blev utan röster.
Naturligtvis kunde jag ha tagit med fler svarsalternativ, fast jag
tycker som sagt att jag i sak täckt in de flesta aktuella
uppfattningar. Jag uppfattar exempelvis det mesta i de alternativ som
Simon efterlyser i en
kommentar mer som variationer i värdeladdning än i sak, och mer
som livsviljecoachning än som faktiska svar. En aspekt i hans
alternativ, särskilt det sista – att vi finns till för att vi
är fascinerade av att vi »blivit medvetna« – är dock
intressant: det antyder att existens är något som uppstår i vårt eget
medvetande. Och så är det naturligtvis, även om det inte står i
konflikt med utvecklingslärans svar, och kanske inte heller med de
andra alternativen.
Jag har för avsikt att återkomma med en lite djupare diskussion av den
punkten, och flera av de andra i detta inlägg, framöver på bloggen.
intressant?
om
existens,
skapelse,
evolution,
filosofi,
religion,
livsåskådning.
Jay Nortons Ascension, foto av Laura
Spencer-Morris (some rights reserved).
Michelangelos Adams skapelse, foto av Sebastian Bergmann (some rights reserved).
Shivaskulptur, foto av R Barraez D´Luccaz (some rights reserved).
13 mars 2008
Svaren på frågan om vår existens
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 comments:
Hm... vad är "livsviljecoachning"? Mer än ett hapax legomenon (och därmed iofs intressant).
Jag menade att ge svar som rättfärdigas av att de kan stärka viljan till existens, snarare än av indikationer på att de är sanna. Som exempelvis att motivera att vi finns till med att vi bidrar till någon sorts utveckling.
Hej,
Jag heter Nicolas Hornewall och utgör 50 procent av konstnärskollektivet ElektroTekniska Byrån. ElektroTekniska Byrån skapar (hittils) utifrån bild, musik, teater. Vi har som målsättning att hela tiden förnya oss och ständigt utmana oss själva i vårt skapande.
Vi håller just nu på med en dokumentär som går under temat: "Människans jakt på illusioner". Filmen ska ta upp ämnen som människors fokus på materiella ting, sökandet efter mening i livet, religion osv.
Vi söker nu människor att dels inspireras av men också att kunna intervjua för vår film. De enda kriterierna vi har är att man har något att säga och kunskapen att förmedla det.
Det skulle vara väldigt intressant att få en kontakt med dig, hittade ingen vettig kontakt här på din blogg. Hör gärna av dig till min mail om du är intresserad!
Hoppas på svar!
Nicolas Hornewall
nicolas_hornewall@hotmail.com
Det var det där med "coachning" som lät spännande. Som "life coaching" med lite extra komponenter.
Nicolas: jag skickar e-post för ev. vidare kontakt, men jag känner mig inte lockad av att bli intervjuad på film. Ska jag uttrycka mig offentligt föredrar jag skrift – det är det jag är bäst på.
Simon: tja, det låter som en möjlig affärsidé.
Jag tror att vi finns till eftersom vi är något sorts experiment, Aliens testar oss,
Skicka en kommentar