Grain whisky och Chartreuse

Att skotsk whisky görs på mältat korn blir man itutad ganska ofta i samband med whiskyprovningar och destilleriturism. I själva verket görs den mesta whiskyn i Skottland på vete eller majs, destilleras i kolonnapparat precis som vodka (inte i en sådan där pittoresk lökformad panna man brukar se på bild) och går under benämningen grain whisky.

Den förkrossande majoriteten av whiskyn som produceras och säljs är nämligen blended, vilket innebär att den består av en mindre del maltwhisky från en mängd väl valda destillerier, och en större andel ganska smaklös »grain whisky«. Allt noggrant sammanblandat till exakt den lagom lättdruckna smakbalans som man har bestämt att etiketten ska beteckna.

Orättvist behandlad

Blended whisky har under det senaste dryga decenniets maltwhiskytrend ofta bemötts med visst förakt av whiskyentusiasterna, inklusive mig själv. Men det beror mer på en vilja att se ner på det som är folkligt än på smaken. Visst är maltwhisky mer variationsrikt och ger tillfälle till fler speciella smakupplevelser, men för den skull behöver man inte försaka den ofta mildare men samtidigt alltid robust riviga smaken i en välkomponerad blended whisky.

Jag har själv börjat hitta tillbaka till Famous Grouse, Johnnie Walker och de andra gamla favoriterna från min tidiga whiskyperiod, mycket för att de är viktiga cocktailingredienser, men också för att jag sedan ganska länge blivit mätt på att leta upplevelser bland konstiga fatlagringsvarianter och svindyra droppar från nedlagda smådestillerier. Dessutom: när maltwhisky nu blivit så folklig som den är i Sverige (framför allt den tungt rökiga Islaytypen) är knappast ens snobbism ett rimligt skäl att se ner på blended.

Grain whisky på flaska

Om det finns någon poäng med att dricka ren grain whisky är mer diskutabelt. Dess tillverkningsprocess skiljer sig som sagt inte mycket från hur man gör vodka, så grain whisky direkt från destillationen lär faktiskt inte alls smaka whisky. Den grain whisky som säljs på flaska är därför lagrad länge på ekfat som tidigare innehållit andra sorters whisky (oftast Bourbon antar jag, eftersom de flesta fat som används till att lagra skotsk whisky är avlagda Bourbonfat), och smaken blir aldrig särskilt djup. Dessutom gör den långa lagringen tillsammans med de små försäljningsvolymerna att grain whisky på flaska blir tämligen dyr. Så det ett dåligt tips för den som vill ha valuta för sina whiskypengar.

Trots det, eller kanske just på grund av det, har jag inte kunnat låta bli att testa teorin genom att gå till Hansacompagniet och inhandla en flaska »single grain« whisky från Cameron Bridge Distillery. Frän spritdoft och en trots sina 64% alkohol mycket mild whiskysmak som mycket riktigt inte är det minsta prisvärd.

Med sin milda smak borde dock grain whisky kunna vara en utmärkt cocktailingrediens. Jag känner inte till några standardrecept som specificerar denna udda vara, och har inte nänts gå lös på flaskan med alltför vilda experiment, men en graincocktail har jag i alla fall skrivit ner ingredienserna till. Jag återkommer till den.

Klosterlikör

De söta smaksatta spritsorterna som benämns likörer hör till de absolut viktigaste cocktailingredienserna. Volymmässigt oftast en mindre del av drinken, men en kritisk smaksättare i tusentals recept.

Likör betraktades ursprungligen som en slags örtmedicin (precis som bitters) och traditionen att tillverka likör genom att destillera fram och smaksätta alkohol förvaltades, som den mesta avancerad teknologi, länge av klosterväsendet. Ett antal klosterlikörer är än idag välbekanta och går att hitta på närmaste systembolagsbutik.

Chartreuse är en sådan klassisk klosterlikör som tillverkats av kartusianermunkarna i franska alperna i mer än 300 år. I Sverige känd som drycken Sven Melander förordar för Jon Skolmen, med motiveringen att han måste tänka på pocenten, i den ursprungliga Olle & Helge-sketchen.

Jag vet inte exakt vilka medicinska effekter kartusianerna tillskrev sin likör, men med sina 55% alkohol kan jag tänka mig att den fungerat utmärkt för att åtminstone tillfälligt lindra besvären av såväl tandverk som celibat.

Att blanda med Chartreuse

Chartreuse tillhör inte de vanligare likörerna i cocktailrecepten, och efter att ha experimenterat en del med att blanda ut de färgade gröna dropparna (ja, jag talar alltså om den klassiska gröna Chartreusen, inte den mildare gula 1900-talsinnovationen) förstår jag varför – den karakteristiska men svårbeskrivna örtsyrliga men ändå kraftigt söta smaken är verkligen inte helt lätt att blanda med. Min första idé var att den borde fungera ihop med citron eller lime. Tydligen har många tänkt samma sak, för jag har hittat ett antal recept på Chartreuse tillsammans med citrus. Men jag tycker inte att det blir så lyckat. Citronsyran och likören spretar emot varandra och ingen harmoni uppstår.

Jag blev mer nöjd när jag provade att använda likören tillsammans med ett par lätta och ganska neutrala ingredienser. Kanske låter man lämpligast en drink med Chartreuse huvudsakligen smaka Chartreuse, även om likören får vara en mindre del av drinken så att den medicinalt sötskarpa smaken hålls tillbaka. Som i följande recept som vi helt enkelt kan kalla Chartreuse cocktail:

5 cl vodka
2 cl Martini Bianco (söt vit vermouth)
1 cl Chartreuse

Rörs med is och silas ner i ett cocktailglas.

Det här är en söt drink som ligger på samma ställe i munnen som likören själv, men elegantare och mildare. En ålderdomlig smak som får mig att tänka på min mormor, antagligen på grund av någon parfym hon använde.

Vill man ha en mindre söt drink som ändå behåller samma karaktär går det utmärkt att blanda en torr Chartreusecocktail genom att ersätta den söta vermouthen med vanlig torr dito.

Upplösningen

För att få en drink med lite djupare karaktär finns det anledning att prova med en annan spritsort än vodka. Men vi vill hålla fast vid tricket att inte låta andra smaker spreta emot Chartreusen för mycket, så vi väljer ändå en relativt neutral spritsort. Här träder vår grain whisky tillbaka in på scenen och trådarna knyts samman:

5 cl grain whisky (i mitt fall Cameron Bridge 11 years)
2 cl Noilly Prat (torr vermouth)
1 cl Chartreuse
1 stänk orange bitters

Rörs med is och silas till ett cocktailglas.

Apelsinbittersen gör drinken lite friskare och festligare, men går att utesluta. Whiskyn tillför en träton som tillsammans med den ålderdomliga parfymdoftande Chartreusen får mig att tänka på en elegant antik möbel. Därför benämner jag denna cocktail Antik.

intressant? om cocktail, whisky, Chartreuse, likör. Kartusianfönsterfoto av Lawrence OP (some rights reserved).

Att skotsk whisky görs på mältat korn blir man itutad ganska ofta i samband med whiskyprovningar och destilleriturism. I själva verket görs den mesta whiskyn i Skottland på vete eller majs, destilleras i kolonnapparat precis som vodka (inte i en sådan där pittoresk lökformad panna man brukar se på bild) och går under benämningen grain whisky.

Den förkrossande majoriteten av whiskyn som produceras och säljs är nämligen blended, vilket innebär att den består av en mindre del maltwhisky från en mängd väl valda destillerier, och en större andel ganska smaklös »grain whisky«. Allt noggrant sammanblandat till exakt den lagom lättdruckna smakbalans som man har bestämt att etiketten ska beteckna.

Orättvist behandlad

Blended whisky har under det senaste dryga decenniets maltwhiskytrend ofta bemötts med visst förakt av whiskyentusiasterna, inklusive mig själv. Men det beror mer på en vilja att se ner på det som är folkligt än på smaken. Visst är maltwhisky mer variationsrikt och ger tillfälle till fler speciella smakupplevelser, men för den skull behöver man inte försaka den ofta mildare men samtidigt alltid robust riviga smaken i en välkomponerad blended whisky.

Jag har själv börjat hitta tillbaka till Famous Grouse, Johnnie Walker och de andra gamla favoriterna från min tidiga whiskyperiod, mycket för att de är viktiga cocktailingredienser, men också för att jag sedan ganska länge blivit mätt på att leta upplevelser bland konstiga fatlagringsvarianter och svindyra droppar från nedlagda smådestillerier. Dessutom: när maltwhisky nu blivit så folklig som den är i Sverige (framför allt den tungt rökiga Islaytypen) är knappast ens snobbism ett rimligt skäl att se ner på blended.

Grain whisky på flaska

Om det finns någon poäng med att dricka ren grain whisky är mer diskutabelt. Dess tillverkningsprocess skiljer sig som sagt inte mycket från hur man gör vodka, så grain whisky direkt från destillationen lär faktiskt inte alls smaka whisky. Den grain whisky som säljs på flaska är därför lagrad länge på ekfat som tidigare innehållit andra sorters whisky (oftast Bourbon antar jag, eftersom de flesta fat som används till att lagra skotsk whisky är avlagda Bourbonfat), och smaken blir aldrig särskilt djup. Dessutom gör den långa lagringen tillsammans med de små försäljningsvolymerna att grain whisky på flaska blir tämligen dyr. Så det ett dåligt tips för den som vill ha valuta för sina whiskypengar.

Trots det, eller kanske just på grund av det, har jag inte kunnat låta bli att testa teorin genom att gå till Hansacompagniet och inhandla en flaska »single grain« whisky från Cameron Bridge Distillery. Frän spritdoft och en trots sina 64% alkohol mycket mild whiskysmak som mycket riktigt inte är det minsta prisvärd.

Med sin milda smak borde dock grain whisky kunna vara en utmärkt cocktailingrediens. Jag känner inte till några standardrecept som specificerar denna udda vara, och har inte nänts gå lös på flaskan med alltför vilda experiment, men en graincocktail har jag i alla fall skrivit ner ingredienserna till. Jag återkommer till den.

Klosterlikör

De söta smaksatta spritsorterna som benämns likörer hör till de absolut viktigaste cocktailingredienserna. Volymmässigt oftast en mindre del av drinken, men en kritisk smaksättare i tusentals recept.

Likör betraktades ursprungligen som en slags örtmedicin (precis som bitters) och traditionen att tillverka likör genom att destillera fram och smaksätta alkohol förvaltades, som den mesta avancerad teknologi, länge av klosterväsendet. Ett antal klosterlikörer är än idag välbekanta och går att hitta på närmaste systembolagsbutik.

Chartreuse är en sådan klassisk klosterlikör som tillverkats av kartusianermunkarna i franska alperna i mer än 300 år. I Sverige känd som drycken Sven Melander förordar för Jon Skolmen, med motiveringen att han måste tänka på pocenten, i den ursprungliga Olle & Helge-sketchen.

Jag vet inte exakt vilka medicinska effekter kartusianerna tillskrev sin likör, men med sina 55% alkohol kan jag tänka mig att den fungerat utmärkt för att åtminstone tillfälligt lindra besvären av såväl tandverk som celibat.

Att blanda med Chartreuse

Chartreuse tillhör inte de vanligare likörerna i cocktailrecepten, och efter att ha experimenterat en del med att blanda ut de färgade gröna dropparna (ja, jag talar alltså om den klassiska gröna Chartreusen, inte den mildare gula 1900-talsinnovationen) förstår jag varför – den karakteristiska men svårbeskrivna örtsyrliga men ändå kraftigt söta smaken är verkligen inte helt lätt att blanda med. Min första idé var att den borde fungera ihop med citron eller lime. Tydligen har många tänkt samma sak, för jag har hittat ett antal recept på Chartreuse tillsammans med citrus. Men jag tycker inte att det blir så lyckat. Citronsyran och likören spretar emot varandra och ingen harmoni uppstår.

Jag blev mer nöjd när jag provade att använda likören tillsammans med ett par lätta och ganska neutrala ingredienser. Kanske låter man lämpligast en drink med Chartreuse huvudsakligen smaka Chartreuse, även om likören får vara en mindre del av drinken så att den medicinalt sötskarpa smaken hålls tillbaka. Som i följande recept som vi helt enkelt kan kalla Chartreuse cocktail:

5 cl vodka
2 cl Martini Bianco (söt vit vermouth)
1 cl Chartreuse

Rörs med is och silas ner i ett cocktailglas.

Det här är en söt drink som ligger på samma ställe i munnen som likören själv, men elegantare och mildare. En ålderdomlig smak som får mig att tänka på min mormor, antagligen på grund av någon parfym hon använde.

Vill man ha en mindre söt drink som ändå behåller samma karaktär går det utmärkt att blanda en torr Chartreusecocktail genom att ersätta den söta vermouthen med vanlig torr dito.

Upplösningen

För att få en drink med lite djupare karaktär finns det anledning att prova med en annan spritsort än vodka. Men vi vill hålla fast vid tricket att inte låta andra smaker spreta emot Chartreusen för mycket, så vi väljer ändå en relativt neutral spritsort. Här träder vår grain whisky tillbaka in på scenen och trådarna knyts samman:

5 cl grain whisky (i mitt fall Cameron Bridge 11 years)
2 cl Noilly Prat (torr vermouth)
1 cl Chartreuse
1 stänk orange bitters

Rörs med is och silas till ett cocktailglas.

Apelsinbittersen gör drinken lite friskare och festligare, men går att utesluta. Whiskyn tillför en träton som tillsammans med den ålderdomliga parfymdoftande Chartreusen får mig att tänka på en elegant antik möbel. Därför benämner jag denna cocktail Antik.

intressant? om cocktail, whisky, Chartreuse, likör. Kartusianfönsterfoto av Lawrence OP (some rights reserved).

Grain whisky och Chartreuse