Årets rosévin del 1

Rosévinssäsongen är här. Faktiskt finns alla de tre sorter jag utnämnde till mina favoriter förra året kvar i Systembolagets sortiment i år, men givetvis vill jag prova runt bland nyheterna ändå. Istället för att som förra året försöka samla erfarenheterna av årets utbud till ett enda inlägg (vilket var mindre lyckat av flera skäl) tänker jag portionerna ut mina omdömen efter hand som jag provar.

Jag har inlett året med ett undantag från fransktregeln, närmare bestämt en sydafrikan. Sydafrikanskt rosé har jag en enda erfarenhet av tidigare, nämligen Pinno som fanns på Systembolaget för något år sedan, och som namnet antyder bisarrt nog var gjort på den mörkt mustiga sydafrikanska druvan Pinotage. Pinno skulle man kunna kalla en bra grillrosé, med djup färg och fyllig smak. Man skulle mycket väl ha kunnat ta det för ett mjukt och lätt rött vin.

Årets sydafrikan Mulderbosch är något helt annat.

Att det står angenäm bitterhet i Systembolagets smakbeskrivning brukar vara ett gott tecken, med betydelsen att vinet har viss komplexitet och inte är slipprig som jordgubbssaft som många tråkiga roséer. Men det här var lite att ta i. Rejäl beska skulle jag själv snarare uttrycka det.

Efter första glaset, när chocken av beskan lagt sig, börjar det kännas uppfriskande och någorlunda njutbart. Men, nej, det blir nog inga fler flaskor av den här sorten, om jag inte skulle råka komma på någon mat som kräver just den där beskan till.

Felet med roséviner jag inte gillar brukar annars alltid vara att de är för saftartade och opersonligt milda. Jag tror inte att det någonsin hänt tidigare att jag tyckt att en rosé varit för sträv för min tunga.

intressant? om rosévin, vin.

Rosévinssäsongen är här. Faktiskt finns alla de tre sorter jag utnämnde till mina favoriter förra året kvar i Systembolagets sortiment i år, men givetvis vill jag prova runt bland nyheterna ändå. Istället för att som förra året försöka samla erfarenheterna av årets utbud till ett enda inlägg (vilket var mindre lyckat av flera skäl) tänker jag portionerna ut mina omdömen efter hand som jag provar.

Jag har inlett året med ett undantag från fransktregeln, närmare bestämt en sydafrikan. Sydafrikanskt rosé har jag en enda erfarenhet av tidigare, nämligen Pinno som fanns på Systembolaget för något år sedan, och som namnet antyder bisarrt nog var gjort på den mörkt mustiga sydafrikanska druvan Pinotage. Pinno skulle man kunna kalla en bra grillrosé, med djup färg och fyllig smak. Man skulle mycket väl ha kunnat ta det för ett mjukt och lätt rött vin.

Årets sydafrikan Mulderbosch är något helt annat.

Att det står angenäm bitterhet i Systembolagets smakbeskrivning brukar vara ett gott tecken, med betydelsen att vinet har viss komplexitet och inte är slipprig som jordgubbssaft som många tråkiga roséer. Men det här var lite att ta i. Rejäl beska skulle jag själv snarare uttrycka det.

Efter första glaset, när chocken av beskan lagt sig, börjar det kännas uppfriskande och någorlunda njutbart. Men, nej, det blir nog inga fler flaskor av den här sorten, om jag inte skulle råka komma på någon mat som kräver just den där beskan till.

Felet med roséviner jag inte gillar brukar annars alltid vara att de är för saftartade och opersonligt milda. Jag tror inte att det någonsin hänt tidigare att jag tyckt att en rosé varit för sträv för min tunga.

intressant? om rosévin, vin.

Årets rosévin del 1