Likörlösa cocktails är grejen

Philip K. Dick har onekligen haft viss inverkan på mitt liv, men först helt nyligen direkt influerat mina drinkval. I The Three Stigmata of Palmer Eldritch låter Dick bifiguren Richard Hnatt läppja på en Tequila Sour i en bar intill P. P. Layouts-byggnaden. Vadå »Tequila Sour«? Det torde väl bli en Margarita i så fall, tänkte jag. Men efter att ha korsrefererat några pålitliga källor kunde jag konstatera att Tequila Sour faktiskt är en etablerad, om än inte så utbredd, specifik drink som skiljer sig från Margarita framför allt genom att den istället för likör innehåller sockerlag.

Vid nästa cocktailtillfälle provade jag så att, ungefärligen enligt Regan, i all enkelhet blanda 5 cl tequila blanco, 2 cl pressad citron och 1 cl sockerlag, skaka med is och sila ner i ett med limeklyfta dekorerat cocktailglas. Det blev väldigt mycket i min smak; rent och friskt, med tydligare tequilasmak än Margarita.

Förutom ett nytt inslag i repertoaren fick jag insikten att likörlösa cocktails är värda att uppmärksamma som en speciell kategori. De flesta cocktails har ju någon likör som huvudsaklig smakkomponent utöver basspriten, och det är också så jag har brukat komponera mina egna drinkar. Men några av de största klassikerna (Martini, Manhattan, Negroni) innehåller ju faktiskt ingen likör.

Att välja sockerlag istället för likör för att få sötma i drinken har aldrig riktigt fallit mig in. Min användning av sockerlag har varit högst begränsad. Nu har det blivit ändring på det genom att jag börjat att ganska ofta blanda Tequila Sour – och även Old Fashioned Whiskey Cocktail.

Old Fashioned är en kandidat till att vara mest lik den ursprungliga cocktailen bland de drinkblandningar som fortfarande är i bruk. Antagligen är den äldre än själva cocktailglaset, varför den enligt konventionen inte serveras i cocktailglas utan i ett lägre »old fashioned glass«. Men förutom att jag inte äger några perfekta old-fashioned-glas är jag väldigt förtjust i just höga cocktailglas, både generellt och i de Wingård-glas jag mest använder. Wingårds glas är drastiskt annorlunda än det konventionella lövtunna cocktailglasidealet. De är rejält tjocka och tunga, men ändå mycket eleganta, och att de är kraftiga har bland annat fördelen att man utan att riskera att bräcka sönder dem kan klämma in dem i frysen i någon minut medan man blandar drinkarna, så att glasets avkylda massa kan bidra till att hålla drinken kall.

Ja, så till min version av Old Fashioned bryter jag mot glaskonventionen och trycker ner en apelsinskiva samt ett Maraschinokörsbär på en pinne i ett av mina höga cocktailglas, och stoppar in det i frysen medan jag blandar 5 cl Bourbon (närmare bestämt min cocktailbourbonfavorit Maker's Mark – naturligtvis), 1 cl sockerlag och 1–2 stänk Angostura Bitters, och rör med is. Sedan silar jag ner i glaset över apelsinskivan och trycker också lite lätt på skivan med skeden för att få en aning av apelsinsmak i drinken. Enkelt, vackert och med en utsökt smak av ålderdomligt klassisk cocktail.

Philip K. Dick har onekligen haft viss inverkan på mitt liv, men först helt nyligen direkt influerat mina drinkval. I The Three Stigmata of Palmer Eldritch låter Dick bifiguren Richard Hnatt läppja på en Tequila Sour i en bar intill P. P. Layouts-byggnaden. Vadå »Tequila Sour«? Det torde väl bli en Margarita i så fall, tänkte jag. Men efter att ha korsrefererat några pålitliga källor kunde jag konstatera att Tequila Sour faktiskt är en etablerad, om än inte så utbredd, specifik drink som skiljer sig från Margarita framför allt genom att den istället för likör innehåller sockerlag.

Vid nästa cocktailtillfälle provade jag så att, ungefärligen enligt Regan, i all enkelhet blanda 5 cl tequila blanco, 2 cl pressad citron och 1 cl sockerlag, skaka med is och sila ner i ett med limeklyfta dekorerat cocktailglas. Det blev väldigt mycket i min smak; rent och friskt, med tydligare tequilasmak än Margarita.

Förutom ett nytt inslag i repertoaren fick jag insikten att likörlösa cocktails är värda att uppmärksamma som en speciell kategori. De flesta cocktails har ju någon likör som huvudsaklig smakkomponent utöver basspriten, och det är också så jag har brukat komponera mina egna drinkar. Men några av de största klassikerna (Martini, Manhattan, Negroni) innehåller ju faktiskt ingen likör.

Att välja sockerlag istället för likör för att få sötma i drinken har aldrig riktigt fallit mig in. Min användning av sockerlag har varit högst begränsad. Nu har det blivit ändring på det genom att jag börjat att ganska ofta blanda Tequila Sour – och även Old Fashioned Whiskey Cocktail.

Old Fashioned är en kandidat till att vara mest lik den ursprungliga cocktailen bland de drinkblandningar som fortfarande är i bruk. Antagligen är den äldre än själva cocktailglaset, varför den enligt konventionen inte serveras i cocktailglas utan i ett lägre »old fashioned glass«. Men förutom att jag inte äger några perfekta old-fashioned-glas är jag väldigt förtjust i just höga cocktailglas, både generellt och i de Wingård-glas jag mest använder. Wingårds glas är drastiskt annorlunda än det konventionella lövtunna cocktailglasidealet. De är rejält tjocka och tunga, men ändå mycket eleganta, och att de är kraftiga har bland annat fördelen att man utan att riskera att bräcka sönder dem kan klämma in dem i frysen i någon minut medan man blandar drinkarna, så att glasets avkylda massa kan bidra till att hålla drinken kall.

Ja, så till min version av Old Fashioned bryter jag mot glaskonventionen och trycker ner en apelsinskiva samt ett Maraschinokörsbär på en pinne i ett av mina höga cocktailglas, och stoppar in det i frysen medan jag blandar 5 cl Bourbon (närmare bestämt min cocktailbourbonfavorit Maker's Mark – naturligtvis), 1 cl sockerlag och 1–2 stänk Angostura Bitters, och rör med is. Sedan silar jag ner i glaset över apelsinskivan och trycker också lite lätt på skivan med skeden för att få en aning av apelsinsmak i drinken. Enkelt, vackert och med en utsökt smak av ålderdomligt klassisk cocktail.

Likörlösa cocktails är grejen