Programförklaring

Antagligen startas fortfarande nya bloggar i samma takt som aldrig förr, men själva hypen har ändå lagt sig tillräckligt för att jag ska kunna påbörja en utan att känna mig som att jag följer strömmen obehagligt mycket. En viktigare anledning till att jag börjar just nu är dock att jag först nyligen förstått poängen med bloggande.

Den avgörande nyheten i bloggandet som kommunikationsmedel är inte, som jag först trodde, vilket fick mig att tycka att trenden var ganska obegriplig, att man skriver upp och ner så att de nya inläggen hamnar före de gamla. Det tycker jag fortfarande bara är irriterande – det gör ju till exempel att om ni hittat denna blogg efter att den kommit att innehålla många inlägg så läser ni förmodligen denna inledning sist i stället för först, om ni över huvud taget kommer så långt som ända ner till början.

Möjligheten att kommentera är nog inte heller speciellt avgörande. För det mesta är bloggande enkelriktat.

Nej, det som ligger bakom bloggexplosionen är snarare attityden hos de flesta bloggare, nämligen att man skriver mest för sin egen och skrivandets skull, och om någon läser eller inte gör egentligen inte så stor skillnad. Den potentiella offentligheten i att bloggen finns på Internet gör förstås att skrivandet känns aningen mer meningsfullt än om texten hamnar i en hemlig bok i en låda, och dör i samma ögonblick som den skrivs, och det är säkert viktigt, för bloggarens fåfänga om inte annat. Men det motsäger inte att bloggen, trots att den är offentlig, finns till i första hand för skribenten och inte för läsarna. Att denna idé sammanfaller med att man har börjat skriva upp och ner är antagligen mest en slump.

Det är alltså med den insikten jag griper mig an detta projekt. Jag skriver dels för att anteckna information och resonemang som jag vill bevara för mig själv och för de eventuella Internetsökare där ute som råkar hitta den. Dels för att få sagt saker som jag vill säga för att jag tycker att de är intressanta – även om kanske inte så många andra håller med. Istället för att försöka påtvinga vänner, anhöriga och kolleger dessa utläggningar kommer jag att få utlopp för dem här, vilket som bieffekt kan göra mig till en något trevligare person att umgås med.

Jag väljer att inte skylta med mitt namn på bloggen. Inte för att det är någon stor hemlighet utan för att jag inte tycker att det finns någon anledning. De som känner mig vet vem jag är, och om ni inte känner mig skulle mitt namn ändå inte säga er någonting, förutom att ni kanske skulle förväxla mig med någon av de två halvkända personer som har samma namn.

Det dominerande ämnet, åtminstone till en början, kommer att vara cocktails – därav bloggens namn ctail. Att blanda och dricka cocktails är ett intresse jag odlat i ett par år, men som ingen jag känner delar i nämnvärd grad. Många tycker nog mest att mina drinkar är väl starka och spritsmakande, och en del verkar tycka att poängen med att blanda sprit med andra vätskor är att bli av med spritsmaken i stället för att förhöja den. De som har något smakmässigt intresse för sprit är fortfarande nästan uteslutande insnöade på maltwhisky, en trend som jag själv i stort sett kommit över.

Utöver cocktailinlägg är min tanke att här ska dyka upp annan kuriös eller användbar information om ämnen jag utforskat eller funderat över, vilket lär bli en blandning av huvudsakligen ytliga ämnen, såsom andra drycker, mat och musik, men med ett och annat djupare politiskt eller filosofiskt inlägg.

Skulle ämnena helt glida ifrån cocktailämnet så funkar namnet ju ändå: bloggen blir då i sig en cocktail av mina intressen och åsikter.

intressant? om bloggande

Antagligen startas fortfarande nya bloggar i samma takt som aldrig förr, men själva hypen har ändå lagt sig tillräckligt för att jag ska kunna påbörja en utan att känna mig som att jag följer strömmen obehagligt mycket. En viktigare anledning till att jag börjar just nu är dock att jag först nyligen förstått poängen med bloggande.

Den avgörande nyheten i bloggandet som kommunikationsmedel är inte, som jag först trodde, vilket fick mig att tycka att trenden var ganska obegriplig, att man skriver upp och ner så att de nya inläggen hamnar före de gamla. Det tycker jag fortfarande bara är irriterande – det gör ju till exempel att om ni hittat denna blogg efter att den kommit att innehålla många inlägg så läser ni förmodligen denna inledning sist i stället för först, om ni över huvud taget kommer så långt som ända ner till början.

Möjligheten att kommentera är nog inte heller speciellt avgörande. För det mesta är bloggande enkelriktat.

Nej, det som ligger bakom bloggexplosionen är snarare attityden hos de flesta bloggare, nämligen att man skriver mest för sin egen och skrivandets skull, och om någon läser eller inte gör egentligen inte så stor skillnad. Den potentiella offentligheten i att bloggen finns på Internet gör förstås att skrivandet känns aningen mer meningsfullt än om texten hamnar i en hemlig bok i en låda, och dör i samma ögonblick som den skrivs, och det är säkert viktigt, för bloggarens fåfänga om inte annat. Men det motsäger inte att bloggen, trots att den är offentlig, finns till i första hand för skribenten och inte för läsarna. Att denna idé sammanfaller med att man har börjat skriva upp och ner är antagligen mest en slump.

Det är alltså med den insikten jag griper mig an detta projekt. Jag skriver dels för att anteckna information och resonemang som jag vill bevara för mig själv och för de eventuella Internetsökare där ute som råkar hitta den. Dels för att få sagt saker som jag vill säga för att jag tycker att de är intressanta – även om kanske inte så många andra håller med. Istället för att försöka påtvinga vänner, anhöriga och kolleger dessa utläggningar kommer jag att få utlopp för dem här, vilket som bieffekt kan göra mig till en något trevligare person att umgås med.

Jag väljer att inte skylta med mitt namn på bloggen. Inte för att det är någon stor hemlighet utan för att jag inte tycker att det finns någon anledning. De som känner mig vet vem jag är, och om ni inte känner mig skulle mitt namn ändå inte säga er någonting, förutom att ni kanske skulle förväxla mig med någon av de två halvkända personer som har samma namn.

Det dominerande ämnet, åtminstone till en början, kommer att vara cocktails – därav bloggens namn ctail. Att blanda och dricka cocktails är ett intresse jag odlat i ett par år, men som ingen jag känner delar i nämnvärd grad. Många tycker nog mest att mina drinkar är väl starka och spritsmakande, och en del verkar tycka att poängen med att blanda sprit med andra vätskor är att bli av med spritsmaken i stället för att förhöja den. De som har något smakmässigt intresse för sprit är fortfarande nästan uteslutande insnöade på maltwhisky, en trend som jag själv i stort sett kommit över.

Utöver cocktailinlägg är min tanke att här ska dyka upp annan kuriös eller användbar information om ämnen jag utforskat eller funderat över, vilket lär bli en blandning av huvudsakligen ytliga ämnen, såsom andra drycker, mat och musik, men med ett och annat djupare politiskt eller filosofiskt inlägg.

Skulle ämnena helt glida ifrån cocktailämnet så funkar namnet ju ändå: bloggen blir då i sig en cocktail av mina intressen och åsikter.

intressant? om bloggande

Programförklaring