Det urvattnade arvet efter agent 007

Vill du ha Martinin skakad eller rörd? Frågan borde inte vara långt mer motiverad än ifall man vill ha oxfilébiten kokt eller grillad. De flesta som intresserat sig för drinkblandning vet att en Martini normalt kyls genom att röras med is, även om orsaken inte är så klar för alla.

För världens mest berömda cocktaildrickare James Bond är dock frågan mer komplicerad.

Skakad eller rörd

När Bonds senaste filminkarnation får frågan i filmen Casino Royale svarar han »Ser jag ut som jag bryr mig?« Inte så lite arrogant kan man tycka, med tanke på att det är just hans vana att beställa »shaken, not stirred« som är orsaken till att denna variant över huvud taget existerar. (Han må vara ursäktad av att han just förlorat sitt livs pokerparti.)

Det finns många fantasifulla förklaringar till varför en Martini ska röras eller skakas, som troligtvis har ganska lite att göra med det faktiska resultatet. Det hävdas till exempel ibland att drinken tar skada (blir svedd) rent kemiskt av kontakten med luft när man skakar den. Det är ytterst tveksamt om det verkligen går att märka detta på smaken. I förhållande till annat som påverkar kan det knappast ge något annat än en inbillad smakskillnad. För all del, inbillade smaker har förstås också betydelse för upplevelsen, men det finns enklare förklaringar som har större inverkan.

Martini är förvisso en fantastiskt känslig drink, tillräckligt känslig för att kylningsmetoden ska märkas på smaken. Tror man, som de flesta tycks göra, att konsten att blanda en Martini bara handlar om att välja rätt proportioner mellan gin och vermouth så försummar man en mängd detaljer, varav kanske viktigast en avgörande ingrediens – och då talar jag inte om den bortglömda ingrediensen orange bitters, som hänför sig till de mer subtila detaljerna – nej, en mycket mer framträdande ingrediens är: vatten.

Vatten, som kommer sig av att isen smälter en aning när man rör runt den i drinken. Det finns de som kyler ginflaskan i förväg i frysen så att isen smälter minimalt när man blandar själva drinken, men då har de inte insett att en välbalanserad Martini ska innehålla en viss mängd smältvatten, annars får man en bedövande hög alkoholhalt och går miste om de mildare smaknyanserna i såväl gin som vermouth. Exakt hur mycket vatten som är perfekt varierar med vilken sorts sprit man använder och den personliga smaken, men om gin och shaker är ungefär rumstempererad blir mängden vatten som smälter när man rör drinken med is åtminstone inte helt fel. Skakar man i stället drinken tillför man väldigt mycket värme – alla som någon gång skakat en cocktail vet att shakern blir iskall och full med kondens, och händerna likaså. All denna kyla kan bara ha uppstått på ett sätt: genom smältning av is. När man mäter utspädningen genom att sätta glaset till munnen och smaka (det enda relevanta sättet att mäta), känner man mycket riktigt att drinken har blivit ganska vattnig.

Förutom smaken kan ingen förneka att skakningen gör drinken mjölkig av bubblor, så att den inte alls ser lika ren och klar och aptitlig ut. Det är mest av denna anledning som bartenderns tumregel lyder att man skakar redan grumliga drinkar, sådana som innehåller fruktjuice, men inte klara.

James Bonds »Martini«

Men vad är det nu egentligen för Martini som James Bond beställer, och varför i all världen vill han ha den skakad? Den första frågan är något komplicerad. Bonds vanligaste och mest kända beställning i filmerna är Vodka Martini, shaken not stirred, men det är inte det enda han beställer. The James Bond Cocktail Bar och Make mine a 007 reder ut detaljerna för den som vill fördjupa sig i Bonds dryckesvanor.

En annan drink som kan göra anspråk på titeln James Bonds Martini är Vesper som Bond beställer, och namnger efter hjältinnan, just i den första romanen Casino Royale och receptet återges troget i 2006 års filmversion: »Three measures of Gordon's, one of vodka, half a measure of Kina Lillet. Shake it very well until it's ice-cold, then add a large, thin slice of lemon peel. Got it?«. Detta är själva verket inte alls någon Martini. En Martini görs av gin (som möjligen kan ersättas av vodka om man är beredd att acceptera att även varianten Vodka Martini får passera under namnet Martini) tillsammans med Vermouth och eventuellt någon droppe orange bitters. Kina Lillet är, eller snarare var, inte vermouth, utan en bitter aperitif som innehåller en stor mängd kinin. Enda anledningen att kalla Vesper för Martini skulle vara att James Bond tycks göra det: »›A dry martini,‹ he said. ›One. In a deep champagne goblet‹«. Därefter följer receptet ovan.

Vill man prova Bonds speciella drink idag stöter man på problem. Till att börja med har Kina Lillet upphört att existera. Faktum är att namnet egentligen hade ändrats till bara Lillet redan när Casino Royale skrevs. Men allvarligare är att även receptet är annorlunda sedan 1986; drycken innehåller numera mycket mindre kinin, och har en fruktigare smak. Dessutom har Gordon's gin ändrats till att bli radikalt svagare. Från att ha legat någonstans nära 50% har den idag bara 37,5% alkohol. David Wondrich föreslår i en artikel i Esquire att man ska kompensera för dessa skillnader genom att tillsätta kinin i pulverform och använda 47-procentig Tanqueray (som dock också kan vara svår att hitta, den på Systembolaget har nyligen sjunkit till 43%) i stället för Gordon's. Jag kan inte bedöma vad kininens effekt blir, men att tro att man kan ersätta Gordon's med Tanqueray bara för alkoholstyrkans skull är absurt. Som om smaken bara skulle sitta i alkoholen! Tanqueray är förvisso ett av de smakligaste ginval man kan göra, och enligt min mening överlägsen Gordon's som Martinibas, men det blir en helt annan drink.

Skakningsgrunder

Så varför vill Bond ha Martinin skakad? Samma resonemang om utspädning gäller Vodka Martini (och i princip även Vesper som också är en klar drink, även om jag inte kan garantera någonting om hur den egentligen smakar).

Jag har stött på den underliga uppfattningen att Bonds drink ska skakas för att den innehåller vodka (vare sig det nu är en Vodka Martini eller en Vesper) och därför smakar illa om den inte är riktigt iskall. För det första stämmer det inte att den blir kallare av att skakas än att röras, inte om man rör ordentligt, bara mer utspädd. För det andra, varför använda vodka om man tycker att det smakar illa?

Tycker Bond att alkoholhalten i den rörda drinken blir för hög i och med att spriten han föredrar den med tydligen är ovanligt stark? Kanske, men knappast troligt, så stark är den ändå inte. Möjligen skulle man kunna tänka sig att han när han besöker ishotellet i Jukkasjärvi vill kompensera för att omgivningen är kall och inte smälter isen tillräckligt vid omröring, men dit kommer han inte förrän i den nittonde filmen Die Another Day, som inte ens är baserad på någon förlaga av Ian Fleming.

Lösningen är förmodligen mycket enklare, och antyds ganska tydligt av utvikningen med drinken Vesper. Anledningen att Bond beställer denna underliga »martini« i den första roman han dyker upp i torde vara att Ian Fleming har för avsikt att detta ska vara Bonds egen speciella drink, något som bara han dricker. I senare böcker överges idén delvis. Fleming nöjer sig med att låta Bond beställa mer normala drinkar. Men han behåller ett kuriöst element, nämligen att låta Bond be om sin Vodka Martini skakad, något som en verklig cocktaildrickare knappast skulle göra. Ironiskt nog har denna gimmick fått följden att tusentals verkliga människor alldeles i onödan dricker vattniga och grumliga Martinis för att de litar på den belevade agentens goda smak.

intressant? om cocktail, James Bond

Vill du ha Martinin skakad eller rörd? Frågan borde inte vara långt mer motiverad än ifall man vill ha oxfilébiten kokt eller grillad. De flesta som intresserat sig för drinkblandning vet att en Martini normalt kyls genom att röras med is, även om orsaken inte är så klar för alla.

För världens mest berömda cocktaildrickare James Bond är dock frågan mer komplicerad.

Skakad eller rörd

När Bonds senaste filminkarnation får frågan i filmen Casino Royale svarar han »Ser jag ut som jag bryr mig?« Inte så lite arrogant kan man tycka, med tanke på att det är just hans vana att beställa »shaken, not stirred« som är orsaken till att denna variant över huvud taget existerar. (Han må vara ursäktad av att han just förlorat sitt livs pokerparti.)

Det finns många fantasifulla förklaringar till varför en Martini ska röras eller skakas, som troligtvis har ganska lite att göra med det faktiska resultatet. Det hävdas till exempel ibland att drinken tar skada (blir svedd) rent kemiskt av kontakten med luft när man skakar den. Det är ytterst tveksamt om det verkligen går att märka detta på smaken. I förhållande till annat som påverkar kan det knappast ge något annat än en inbillad smakskillnad. För all del, inbillade smaker har förstås också betydelse för upplevelsen, men det finns enklare förklaringar som har större inverkan.

Martini är förvisso en fantastiskt känslig drink, tillräckligt känslig för att kylningsmetoden ska märkas på smaken. Tror man, som de flesta tycks göra, att konsten att blanda en Martini bara handlar om att välja rätt proportioner mellan gin och vermouth så försummar man en mängd detaljer, varav kanske viktigast en avgörande ingrediens – och då talar jag inte om den bortglömda ingrediensen orange bitters, som hänför sig till de mer subtila detaljerna – nej, en mycket mer framträdande ingrediens är: vatten.

Vatten, som kommer sig av att isen smälter en aning när man rör runt den i drinken. Det finns de som kyler ginflaskan i förväg i frysen så att isen smälter minimalt när man blandar själva drinken, men då har de inte insett att en välbalanserad Martini ska innehålla en viss mängd smältvatten, annars får man en bedövande hög alkoholhalt och går miste om de mildare smaknyanserna i såväl gin som vermouth. Exakt hur mycket vatten som är perfekt varierar med vilken sorts sprit man använder och den personliga smaken, men om gin och shaker är ungefär rumstempererad blir mängden vatten som smälter när man rör drinken med is åtminstone inte helt fel. Skakar man i stället drinken tillför man väldigt mycket värme – alla som någon gång skakat en cocktail vet att shakern blir iskall och full med kondens, och händerna likaså. All denna kyla kan bara ha uppstått på ett sätt: genom smältning av is. När man mäter utspädningen genom att sätta glaset till munnen och smaka (det enda relevanta sättet att mäta), känner man mycket riktigt att drinken har blivit ganska vattnig.

Förutom smaken kan ingen förneka att skakningen gör drinken mjölkig av bubblor, så att den inte alls ser lika ren och klar och aptitlig ut. Det är mest av denna anledning som bartenderns tumregel lyder att man skakar redan grumliga drinkar, sådana som innehåller fruktjuice, men inte klara.

James Bonds »Martini«

Men vad är det nu egentligen för Martini som James Bond beställer, och varför i all världen vill han ha den skakad? Den första frågan är något komplicerad. Bonds vanligaste och mest kända beställning i filmerna är Vodka Martini, shaken not stirred, men det är inte det enda han beställer. The James Bond Cocktail Bar och Make mine a 007 reder ut detaljerna för den som vill fördjupa sig i Bonds dryckesvanor.

En annan drink som kan göra anspråk på titeln James Bonds Martini är Vesper som Bond beställer, och namnger efter hjältinnan, just i den första romanen Casino Royale och receptet återges troget i 2006 års filmversion: »Three measures of Gordon's, one of vodka, half a measure of Kina Lillet. Shake it very well until it's ice-cold, then add a large, thin slice of lemon peel. Got it?«. Detta är själva verket inte alls någon Martini. En Martini görs av gin (som möjligen kan ersättas av vodka om man är beredd att acceptera att även varianten Vodka Martini får passera under namnet Martini) tillsammans med Vermouth och eventuellt någon droppe orange bitters. Kina Lillet är, eller snarare var, inte vermouth, utan en bitter aperitif som innehåller en stor mängd kinin. Enda anledningen att kalla Vesper för Martini skulle vara att James Bond tycks göra det: »›A dry martini,‹ he said. ›One. In a deep champagne goblet‹«. Därefter följer receptet ovan.

Vill man prova Bonds speciella drink idag stöter man på problem. Till att börja med har Kina Lillet upphört att existera. Faktum är att namnet egentligen hade ändrats till bara Lillet redan när Casino Royale skrevs. Men allvarligare är att även receptet är annorlunda sedan 1986; drycken innehåller numera mycket mindre kinin, och har en fruktigare smak. Dessutom har Gordon's gin ändrats till att bli radikalt svagare. Från att ha legat någonstans nära 50% har den idag bara 37,5% alkohol. David Wondrich föreslår i en artikel i Esquire att man ska kompensera för dessa skillnader genom att tillsätta kinin i pulverform och använda 47-procentig Tanqueray (som dock också kan vara svår att hitta, den på Systembolaget har nyligen sjunkit till 43%) i stället för Gordon's. Jag kan inte bedöma vad kininens effekt blir, men att tro att man kan ersätta Gordon's med Tanqueray bara för alkoholstyrkans skull är absurt. Som om smaken bara skulle sitta i alkoholen! Tanqueray är förvisso ett av de smakligaste ginval man kan göra, och enligt min mening överlägsen Gordon's som Martinibas, men det blir en helt annan drink.

Skakningsgrunder

Så varför vill Bond ha Martinin skakad? Samma resonemang om utspädning gäller Vodka Martini (och i princip även Vesper som också är en klar drink, även om jag inte kan garantera någonting om hur den egentligen smakar).

Jag har stött på den underliga uppfattningen att Bonds drink ska skakas för att den innehåller vodka (vare sig det nu är en Vodka Martini eller en Vesper) och därför smakar illa om den inte är riktigt iskall. För det första stämmer det inte att den blir kallare av att skakas än att röras, inte om man rör ordentligt, bara mer utspädd. För det andra, varför använda vodka om man tycker att det smakar illa?

Tycker Bond att alkoholhalten i den rörda drinken blir för hög i och med att spriten han föredrar den med tydligen är ovanligt stark? Kanske, men knappast troligt, så stark är den ändå inte. Möjligen skulle man kunna tänka sig att han när han besöker ishotellet i Jukkasjärvi vill kompensera för att omgivningen är kall och inte smälter isen tillräckligt vid omröring, men dit kommer han inte förrän i den nittonde filmen Die Another Day, som inte ens är baserad på någon förlaga av Ian Fleming.

Lösningen är förmodligen mycket enklare, och antyds ganska tydligt av utvikningen med drinken Vesper. Anledningen att Bond beställer denna underliga »martini« i den första roman han dyker upp i torde vara att Ian Fleming har för avsikt att detta ska vara Bonds egen speciella drink, något som bara han dricker. I senare böcker överges idén delvis. Fleming nöjer sig med att låta Bond beställa mer normala drinkar. Men han behåller ett kuriöst element, nämligen att låta Bond be om sin Vodka Martini skakad, något som en verklig cocktaildrickare knappast skulle göra. Ironiskt nog har denna gimmick fått följden att tusentals verkliga människor alldeles i onödan dricker vattniga och grumliga Martinis för att de litar på den belevade agentens goda smak.

intressant? om cocktail, James Bond

Det urvattnade arvet efter agent 007