I veckans Spanarna upprepade Johan Hakelius än en gång oemotsagd kulturproffsens mantra att fildelarna egentligen bara är lata och snåla. Det kanske kan verka underligt att jag tar åt mig och blir förbannad varje gång, för jag är faktiskt inte fildelare.
Kanhända har jag en eller annan gång klickat på en torrentlänk i någon blogg eller så, men jag har inget minne av att jag framgångsrikt har laddat ner någonting. Inte ens en bråkdel av min kulturkonsumtionsbas utgörs av fildelning. Jag köper ganska stora mängder cd och dvd, och jag går på teater, bio och konserter (även om det inte blir så ofta just nu på grund av småbarn hemma).
Det som irriterar mig med det där mantrat är att det är en sådan ofattbart efterhängsen halmgubbe. Man försöker påskina att »fildelarna« hävdar att de har »rätt« att dela sådant de inte själva skapat, och så angriper man dem för att i själva verket ha mindre ädla motiv.
Fildelningsmotståndare, jag utmanar er! Hitta en enda företrädare för den så kallade piratrörelsen som hävdar att fildelning är en »rättighet«! Det finns inga. Det vore nämligen ett så löjligt bisarrt argument. Inte minst därför att det förutsätter någon sorts universell »rätt«, oberoende av människor och gudar. Någon sådan finns inte heller. Rättigheter definieras alltid av människor, och alltid med något syfte.
Men det finns andra rättigheter, som man skulle kunna tro att de flesta som säger sig vilja ha ett fritt demokratiskt samhälle borde vara ganska eniga om att vi vill behålla: åsiktsfrihet, yttrandefrihet, rättssäkerhet. Inbyggt i alla demokratiska staters rättssystem finns mekanismer för att skydda dessa grundläggande (inte universella) medborgerliga rättigheter, i form av regler som hindrar myndigheter och andra makthavare från att fullständigt kontrollera medborgarna. Att sätta alltför kraftfulla maktmedel i den demokratiska statens tjänst är nämligen i sig ett hot mot demokratin. Den som arbetar i Statens tjänst är inte alltid god, inte ens när den tror sig vara det.
Dessa skyddsmekanismer håller nu på att monteras ner, motiverat av några inte alls lika självklara mål och rättigheter. En av dem är kulturarbetares rätt att få betalt för sitt arbete. Man kan ha olika åsikter om den rättigheten. Varför ska just kulturarbetera ha rätt till betalning per automatik? För oss andra gäller att vi måste hitta en köpare som är beredd att betala ett visst pris för den tjänst eller vara vi erbjuder.
Men oavsett vad man tycker om konstnärers försörjning, och om man går med på att det verkligen är den som står på spel, är rätt reaktion verkligen att äventyra grunden för det demokratiska samhället? Den frågan bemöter inte de där kulturproffsen.
Tycker ni att jag överdriver? Att just den uppmjukning av medborgerliga rättigheter som är aktuell för dagen (det är alltid någon på gång) inte leder till en korporativ polisstat? Men i så fall är ju den lagen i sig inte tillräcklig för att ge upplevelseindustrin vad den vill ha. Den är i så fall ett av alla små steg på vägen mot det totala kontrollsamhälle som fildelningsmotståndarna förespråkar, medvetet eller inte.
05 april 2009
Fildelande halmgubbar
·
·
Permalänk
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 comments:
Bra!!
Eftersom jag är i landsflykt är jag ungefär lika påläst som Hakelius angående Ipred, men jag föreställer mig Björn Ranelid med meterlånga nätverksloggar i skenet av en talgdank, mumlande "Idioter! Jag ska förgöra er allihop!"
Men för att plötsligt bli något mer seriös, visst är Ipred ett klart övertramp. Kanske inte på grund av att IP-adresser lämnas ut men på grund av till vilka dom ska lämnas ut. Jag har ju trott att det var polisen som upprätthåller lag och ordning och inte upplevelsebranschen, även om där finns en del resurser i Dirty Harry, Judge Dredd, och Paul Blart Mall Cop.
Angående halmgubben, nog är det så att upp- och nerladdningsdebatten har haft ganska många inlägg som hävdar att fildelning är en rättighet, som nån sorts missbruk av "information wants to be free". Kanske inte av piratforesprakarna själva men av tillexempel sju malmömoderater förra vintern: http://www.staffanappelros.se/2008/01/att-fildela-r-en-rttighet.html
Visst är upphovsrättenslagstiftningen obsolet. En lag måste kunna upprätthållas med rimliga metoder annars fungerar den inte. Men det normala inomparlamentariska arbetssättet är ju ändå att följa gällande lagstiftning medan man lobbyar för att ändra på den. Kanske är det detta som är paratpartiets problem. Varför har dom ett sånt namn? Varför supportar dom Pirate Bay och Piratbyrån? Varför i hela fridens namn kan dom inte ägna sin energi åt att jobba med kulturskaparna och implementera några alternativ. Så här tillexempel:
http://www.techdirt.com/articles/20030912/1032238.shtml
Istället för mjäkiga citat som det här från Engströms blogg: 'Just “hur” är inte vår sak att svara på. Att hitta en affärsmodell som fungerar är upp till varje enskild näringsidkare, både i kultursektorn och i alla andra branscher. Men vi är säkra på att det kommer att gå bra, och det glädjer oss.'
Jan: Visst finns det mindre genomtänkta uttalanden även från piratsidan, men den provokativa titeln på de där moderaternas (som f.ö. inte alla är Malmömoderater, Karl Sigfrid t.ex.) följs ju inte upp med någonting om ”rätt” att bryta mot upphovsrätten. Den enda rimliga tolkningen av titeln skulle jag säga är ett försvar av tekniken i sig. Alltså, själva fildelningen är en ”rättighet”, inte upphovsrättsbrott. Tveksamt det också, förvisso.
Du visar att du är ingenjör i själen genom att föreslå att Piratpartiet ägnar sig åt teknik och affärsmodeller istället för åt politik. Men någon måste också motarbeta den antidemokratiska utveckling som bl.a. upphovsrättsindustrin håller på att driva fram, och det är en rent politisk fråga. Pirate Bay och Piratbyrån ägnar sig f.ö. inte åt något som är brottsligt enligt svensk lag, hävdar de, och jag hoppas att rättsprocessen kommer att bekräfta det.
Det finns inget motsatsförhållande mellan teknik och affärsmodeller å ena sidan och rent politiska frågor å andra sidan. Dagens upphovsrättslagstiftning innehåller massor av teknik och affärsmodeller, det talas om framställning av exemplar, kopiering, uthyrning, och upphovsmannens rätt till ersättning i diverse olika fall. Om man nu vill ersätta den här lagen med något som fungerar bättre måste man också visa hur det ska gå till att tjäna pengar på kulturprodukter. Helst genom att implementera en alternativ metod och visa upp den. På så sätt kommer man att få mera support både genom att man har visat att industrin kan fungera med en mycket svagare, eller ingen alls, upphovsrättslag, och dessutom visar man att man inte alls är snåla och lata utan tvärtom kommer med kreativa lösningar.
Jan: Det är just den inställningen jag vänder mig mot. Den är fruktansvärt fel och fruktansvärt farlig. Hittills har den t.ex. lett till att man gett kapitalstarka privata intressen rättssamhällets stöd och hjälp med att bedriva utpressningsverksamhet mot medborgare som de kan göra troligt att de misstänker – observera, misstänker! – bryter mot upphovsrätten.
Att hävda att de som vill bevara medborgerliga rättigheter måste visa hur det ska gå till att tjäna pengar på kulturprodukter är häpnadsväckande absurt. Varför är det över huvud taget viktigt att man kan tjäna pengar på kulturprodukter? Jämfört med rättssäkerheten är det i alla fall ett samhällsintresse som borde väga lätt. Hur lätt var det för övrigt att tjäna pengar som konstnär före fildelningens genombrott?
Snåla och lata är klart att vi alla är. Snålhet är en grundläggande drivkraft för den ekonomiska tillväxten och lättja för den tekniska utvecklingen. Det betyder inte nödvändigtvis att det är goda egenskaper, men historien har visat att det är bättre att basera samhällsstrukturerna på hur människor faktiskt tenderar att bete sig än på moraliska omdömen om hur de borde bete sig. Åtminstone om man inte vill ha en förtryckarstat.
Ipred är en kass lag som borde försvinna, det är väl inte så mycket att debattera om. Vi får skilja på upphovsrättslagen och Ipred, den förra inskränker inte mina medborgerliga rättigheter medan den senare gör det. Och den ena leder inte automatiskt till den andra.
Det jag fösöker mena är att om det nuvarande sättet att tjäna pengar på kulturprodukter inte kan utövas utan att man inskränker dom medborgerliga rättigheterna så måste det ändras, och då måste man också övertyga människor om det. Jag tror inte att dom principiella argumenten räcker hela vägen, speciellt inte mot dom som verkligen tjänar pengar idag på böcker och musik. Om man istället kan jobba tillsammans för att visa upp bättre sätt att göra det på så kommer upphovsrättslagen att självdö fortare än man kunnat ana. Det här är realpolitik oavsett vad man har för principer. Det gäller att få sina idéer genomförda och ju mera konstruktiv man är desto mera framgång kommer man att få. Jag håller inte alls med om att en sådan inställning leder till att multinationella företag får rätt att kränka mitt privatliv, det är en väldigt negativ tolkning. Tvärtom kommer den att leda till att vi provar en massa alternativ och finner ut vad som fungerar. Tänk om man kunde visa upp ett förlag som uppmanar till fri spridning av sina produkter och samtidigt tjänar pengar. Det skulle bli ett riktigt slag mot copyrightkramarna.
Piratpartiet är inte speciellt taktiska om det dom verkligen vill är att förbättra upphovsrättslagen. Jag vet att du inte företräder PP eller hur mycket av deras budskap du håller med om, men jag vill visa varför jag inte tror att dom kommer att lyckas. Alltså:
- Dom vill förbjuda DRM för skivbolagen men inte för privatpersoner. Här startade man med ett principiellt argument att man inte kan förbjuda människor att använda den teknik som finns, men kom fram till att en del teknik ska förbjudas för en del företag.
- Dom pratar om att DRM inskränker "vår lagliga rätt till fildelning". (Där har vi ett exempel på "fildelning som rättighet"). Lagen ger mig rätt att kopiera för privat bruk, vad nu det kan betyda. Den säger inte att den som framställer originalet måste göra det lätt att kopiera. En sådan tolkning kunde bli intressant för skulptörer och muralmålare.
- Tredje och värsta är följande: "Avtalsklausuler som avser att hindra en sådan tillåten [icks-kommersiell] spridning av information skall förklaras ogiltiga och utan rättsverkan". Nu vill man alltså begränsa min rättighet att sluta avtal om icke-spridning med t. ex. ett skivbolag. Jag tycker att avtalslagen är betydligt mera grundläggande i samhället än upphovsrättslagen och den är jag inte beredd att tumma på.
Jag håller också med om att det inte är nån rättighet att tjäna pengar på att skriva böcker, däremot har samhället ett ansvar att se till att det finns möjligheter att producera och sprida bra kultur (Yes that's right, jag hävdar att det finns objektivt bra respektive dålig kultur). Men samhället har inget ansvar att sponsra indrivningsvendettor åt Liza Marklund och Jan Guillou. Eller Leif GW för den delen. Blev lite besviken på att han dök upp i det sammanhanget.
Men hursomhelst, dom bra böckerna/skivorna/konstverken/filmerna blir gjorda oavsett hur upphovsrättslagen ser ut eftersom författare etc. som har något att säga kommer att göra det oavsett omständigheterna. En nermontering av upphovsrätten kommer förmodligen att leda till mera bra kultur som dessutom blir mera tillgänglig. Om vi sen får lite färre Liza-Marklund-böcker så kommer jag inte att gråta mig till sömns över det.
Nu blev det en hel massa text, ska det hålla på så här får jag väl skaffa mig en engen blogg...
Glad Påsk!
Jag är glad att Piratpartiet finns för att kanalisera den ilska som jag och många andra känner över de gamla partiernas svek. Visst kan man påverka på andra sätt, men jag tror inte att det kommer till någon politisk förändring förrän de andra ser att PP får en ansenlig del av rösterna i kommande val.
Att förändra upphovsrättslagen är för mig en mindre detalj i sammanhanget. Det viktigaste är att bryta utvecklingen mot allt större inskränkningar i medborgerliga fri- och rättigheter.
Vad gäller DRM-lagstiftningen är att man upphäver den nu gällande bisarra lagen som förbjuder att man tar sig förbi kopieringsskydd på artiklar man själv äger. Det är möjligt att PP:s DRM-förslag inte är så taktiska, men det är inget som kommer att hindra mig från att ge dem min röst för överskådlig tid, eller från att forstätta stödja dem ekonomiskt (även om jag inte har några direkta planer på att bli medlem).
Skicka en kommentar