Nedflyttning

Jag brukar fnysa föraktfullt när bloggskribenter postar inlägg bara för att ursäkta sig och förklara varför de inte skrivit något på senaste tiden. Därför vill jag framhålla att detta inte är ett sådant inlägg. Jag skriver inte detta för att försäkra att jag inte glömt Dig, kära bloggläsare; inte för släta över frånvaron av intressanta texter genom att berätta att bloggen på intet sätt är den enda delen av mitt liv som blivit lidande av min brist på tid och koncentration på senaste tiden; och inte för att förklara att orsaken ytterst är att det dykt upp en ny person i mitt liv som lägger beslag på mycket uppmärksamhet – och tid. Inte ens för att det känns pinsamt att jag efter nästan två månader inte har publicerat sammanfattningen av fria-viljan-undersökningen.

Nej, anledningen är att det senaste inlägget före detta, som jag trots allt lyckades pressa fram i ursinnet över mediatystnaden inför den så kallade FRA-lagen, och som var det mest aktuella jag skrivit hittills här, verkligen behöver flyttas ner ett steg. Det har nämligen snabbt blivit den mest inaktuella texten någonsin på bloggen. Att få bort det från översta platsen på bloggen har blivit ett akut underhållsärende.

Integritetsdiskussionen har ju nämligen exploderat de senaste veckorna, inte bara i bloggosfären utan också i traditionella media. Det handlar mest om FRA, men har också spillt över till PKU-registret med mera, och debatten ser hittills inte ut att avta. Har vi sett en vändpunkt? Har svensken äntligen börjat stå upp mot Storebror och säga »stopp!«? Det återstår att se, men för mig personligen har det i alla fall varit en omskakande upplevelse. Mitt politiska landskap blir aldrig som förr igen.

I alla fall, nästa vecka börjar min sommarsemester. Då tror jag nog att jag ska kunna samla ihop tillräckligt med tid och energi igen för att det ska räcka till ett par riktiga blogginlägg.

Jag brukar fnysa föraktfullt när bloggskribenter postar inlägg bara för att ursäkta sig och förklara varför de inte skrivit något på senaste tiden. Därför vill jag framhålla att detta inte är ett sådant inlägg. Jag skriver inte detta för att försäkra att jag inte glömt Dig, kära bloggläsare; inte för släta över frånvaron av intressanta texter genom att berätta att bloggen på intet sätt är den enda delen av mitt liv som blivit lidande av min brist på tid och koncentration på senaste tiden; och inte för att förklara att orsaken ytterst är att det dykt upp en ny person i mitt liv som lägger beslag på mycket uppmärksamhet – och tid. Inte ens för att det känns pinsamt att jag efter nästan två månader inte har publicerat sammanfattningen av fria-viljan-undersökningen.

Nej, anledningen är att det senaste inlägget före detta, som jag trots allt lyckades pressa fram i ursinnet över mediatystnaden inför den så kallade FRA-lagen, och som var det mest aktuella jag skrivit hittills här, verkligen behöver flyttas ner ett steg. Det har nämligen snabbt blivit den mest inaktuella texten någonsin på bloggen. Att få bort det från översta platsen på bloggen har blivit ett akut underhållsärende.

Integritetsdiskussionen har ju nämligen exploderat de senaste veckorna, inte bara i bloggosfären utan också i traditionella media. Det handlar mest om FRA, men har också spillt över till PKU-registret med mera, och debatten ser hittills inte ut att avta. Har vi sett en vändpunkt? Har svensken äntligen börjat stå upp mot Storebror och säga »stopp!«? Det återstår att se, men för mig personligen har det i alla fall varit en omskakande upplevelse. Mitt politiska landskap blir aldrig som förr igen.

I alla fall, nästa vecka börjar min sommarsemester. Då tror jag nog att jag ska kunna samla ihop tillräckligt med tid och energi igen för att det ska räcka till ett par riktiga blogginlägg.

Nedflyttning